Jag är som en pensionär

En av äldre modell. Sjukhemspensionär. Fullständigt beroende av hjälp.

Om vi inte hade haft Estrid hade det inte känts lika betungande och jobbigt att vara jag, men nu måste mannen sköta allt.

Jag är trasig och äter alla möjliga piller. Skulle må bra av en dosett tror jag. Kan knappt sitta bara korta, korta, stunder. Ligga är min grej. På sidan. Bäst är höger sida. Tvättar mig med en tvättlapp och går lååångsamt när jag blir serverad mat i salongen eller måste besöka toaletten.

Jag är så frustrerad över det här att jag inte vet vad jag ska ta mig till snart. Att tycka synd om sig själv är bedrövligt, men ibland måste man. Den här gången tycker jag ändå nästan mer synd om min man. Jag har ont, men han får dra det tunga lasset.